Ett litet lopp för små människor.

Jaja, jag hinner att blogga som jag skulle vilja, det är bara att konstatera. Jag måste ju leva också, inte bara skriva om mitt liv. Dessa två saker tar i och för sig varann i hand, lever jag inte livet så har jag heller inget att skriva om…men jag får inte leva livet för mycket för då hinner jag inte blogga, hahaha .

I torsdags så arrangerade vi ett lopp för alla barnen på jobbet. Och kan ni tänka er, fast en del av våra bara är sisådär 2 ½ år så blev de alldeles till sig när jag berättade att de skulle få tävla i att springa fort. Jag gjorde även egna medaljer och diplomer till alla barnen och de blev såååå stolta när jag vid målgången trädde medaljen över deras huvuden. Jag och mina kolleger och har slitit mycket med dessa medaljer och format egna diplom och vi funderade mycket över om det var värt jobbet vi la ner. Och det visade sig att det uppskattades enormt! Det värmde så i mitt hjärta när de höll i sina medaljer när de skulle vila…de ville liksom inte släppa taget. Behöver jag säga att jag trivs med mina småttingar?

Min lille grabb var mållis och gjorde en mycket bra match.

Jag jobbar tillsammans med en JÄTTE ung kollega och vi skrattar mycket, hon är alltid glad och påminner mig dagligen om att jag inte ska se bitter ut eller att jag inte ska se arg ut. Vad kan man göra då annat än skratta? Hon är inte klok, men såklart har hon rätt. I fredags tog hon i alla fall priset när hon skulle öppna en ny tub med mjukost och hämtar en gaffel. Jag kollar på henne, och tänker att hon bara skojar, men nej, hon börjar liksom gräva i öppningen av tuben med gaffeln! Hahahaha, jag stod dubbelvikt av skratt bland alla våra barn som väntade på sitt mellanmål. Jag visade henne att man använder locket för att öppna och då såg hon förvånad ut och sa att hon alltid undrat varför locket liksom var lite vasst…hahaha.

Min underbara kollega som får mig att skratta varje dag

I fredags kväll så åkte vi ut till Boo någonstans på Värmdö för att heja på vår grabb som spelade match. Vi var ett helt gäng härliga mammor som var med som hejarklack och vi hade mycket trevligt . Tyvärr så blev matchen mållös, vi hade planer på att göra vågen…men eftersom det inte blev några mål så får vi spara det till ett annat tillfälle. Tokmia följde sen med hem och vi hade supernice på vår balkong.

Vi hade en super mysig kväll på balkongen som Tokmia städade upp, hahaha.

Om gårdagen och dagen idag skriver jag om lite senare, nu har jag fullt upp!

 

Det gäller att vara om sig kring.

Ja, kära vänner, jag vet inte vad jag ska säga…Det är rätt så jobbigt det här med att blogga när man kan riskera att ”fel folk” läser, man känner sig liksom lite smått begränsad. Förnärvarande har jag ett hemskt stort problem som jag gärna skulle vilja dela med mig av, men känner mig osäker på om jag vågar skriva om det .

Otroligt svalkande tröja som är superskön, men tyvärr så blev den hemskt skrynklig efter tvätt . Vad göra?

Jag kan väl säga så mycket som att det handlar om vad jag gör om dagarna när jag inte är ledig…att jag måste vidare och det känns rent utsagt förjävligt! Jag orkar liksom inte, jag vill väl slå mig till ro någonstans och bara go with the flow…jaja, nu ska jag inte älta detta så mycket innan något är klart, men om jag säger såhär; Jag är på banan igen och letar…Så, nog om det!

Det blev såklart inget gymmande idag! Var såååå trött efter jobbet idag och så var det tvättis och jag så var jag tvungen att handla lite saker för jobbets räkning. Slutar man 16.45 så hinner man inte med så mycket sen.

Så det blev en lugn hemmakväll med mycket snack i mobilen plus lite brottning med sonen. Han börjar bli stor nu och snart har jag ingen chans mot honom .

 

Fullt upp, då!

Jag har skrivit det förut och skriver det igen; Vart tar tiden vägen? Hade tänkt mig ett långt inlägg igår, men tiden gick och plötsligt var klockan midnatt och dags att sova.

Jag kan väl säga somså att det händer inget jätte nytt i mitt liv i alla fall. Jag var ute och sprang igår, 10 km, och det var rätt så skönt. Idag tisdag är det tvättisdagen, den brukar vara på måndagar, men finns det ingen tid så finns det ingen och då får man byta dag. Vid 19 tiden tänkte jag ta mig till gymmet! Jag hoppas verkligen att det blir av nu!

Men nu jobba och så får vi se om jag hinner med ett längre mer innehållsfullt inlägg ikväll. Må så gott i värmen, det ska jag göra .

Sådärja, nu blir det inga långpass förrän den 2:a juni!

Jag var väldigt nervös inför gårdagens sista långpass eftersom jag fick så ont i låren sist. Men jag har nog bara tränat för hårt de sista veckorna, självklart reagerar kroppen på något sätt. Det är väl klart att maten spelar roll, men inte ska man väl få sååååå ont i låren av det? Nej, både maken och jag tror att det beror på den hårda träningen jag ägnat mig åt.

Hoppas att jag får uppleva den härliga känslan från Kungsholmen runt på min mara .

Gårdagens 27 km var väl ingen njutning rakt igenom, men jag är nöjd . Jag följer ju ett marathonprogram och där står det att jag skulle springa 27 km på 142-147 minuter och jag sprang på 144 minuter. Hamnar ju ganska så mitt i och jag känner mig nöjd, att jag är på banan. Jag fick känningar i låren och sprang inte helt avslappnat eftersom jag var så rädd för att behöva gå. Men jag fixade det och nu är det bara att ta det lugnt och invänta 2:a juni!

Grillningen den här kvällen var verkligen underbar och makarna får gärna åka fler gånger till sitt hemliga fiskeställe .

Det är klart att jag ska träna och inte lägga mig raklång på soffan, men som längst kommer jag bara att springa 12 km. Sista två veckorna nu kommer jag att springa snabbdistanser plus att jag åter igen kommer att gå till gymmet. Det här tror jag på och jag hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att låren ska hålla bara jag vilar och inte tar i nu såhär i slutet.

Efter löpningen så kom Bella hit och klippte både grannflickan och mig. Hon är ju så duktig på det där min lilla tjej . Grannflickan blev jätte tjusig och jag är så avvis på henne som passar så himla bra i lugg. Jag blev nöjd med min frilla, det syns dock inte så mycket.

Nja, jag vet inte om jag tycker att detta med rosedrickande karlar är så manligt…

Sen så var det dags för oss att äntligen få äta upp laxarna som grabbarna fiskade upp i fredags. Vi grillade och det var en underbar måltid! Lite skumt var det här eftersom det var våra gubbar som drack rose…vi kvinnor föredrog vitt eller rött vin. Hur som helst blev det en trevlig kväll med mycket skratt som sen avslutades hemma hos oss med varsin drink medan vi slängde ett öga på Championslee finalen? Tror att det var något sånt, men jag kan inte gå i döden för att det är rätt…

Lillen ville gärna ta ett kort på lilla mamsen .

Idag är det söndag, mina grabbar är sedan några timmar på fotbollscup ute i Järfälla och jag kommer att åka dit på eftermiddagens matcher. Har fått rapport om att de vunnit första matchen med 4-2. Behöver jag skriva att jag är stolt?

Vänta 20 minuter på att få betala, inte ok!

Tiden försvann igår för mig och jag hann inte blogga om min dag så jag sammanfattar den nu.

Igår så började jag dagen med att ge mig ut och springa 12 km. Var sjukt nervös för både låren och smalbenet, att det skulle göra för ont att springa. Jag är i och för sig smärttålig, men oftast när det gör ont någonstans så betyder det att man ska vila och inte anstränga just den delen av kroppen. Jag har väldigt svårt för vila, speciellt nu när det bara återstår 15 DAGAR tills MARATHON! Men vet ni vad, visst, smalbenet gjorde sig påmind men i låren kändes det bara bra! Och så glad jag blev av detta besked.

Efter löpandet gav jag mig iväg till Björns trädgård för att möta upp min jätte unga fördetta kollega. Vi hade lite att catcha upp om man säger så. Hon har ju börjat på nytt jobb och då finns det alltid en massa att berätta och jag har ju ina historier. Så det blev en trevlig lunch, det vill säga tills vi skulle betala notan! Vi lunchade på Medis, ni vet uteserveringarna som finns där. Och när vi först bad om notan så sa servitrisen att men självklart, jag kommer. Och sen sprang hon förbi flera gånger och låtsades inte se oss! Då sa jag åt henne att hallå, vi vill betala! Då säger hon att det är många som vill det samtidigt…men jag såg hur hon serverade flera stycken innan hon ens kom till oss…usch! Så efter 20 MINUTER fick vi betala och jag var så arg! Aldrig mer den uteserveringen…synd bara att jag inte har namnet på den.

Ja, ni ser, jag överdrev väl inte när jag sa att det var min föredetta UNGA kollega!

Efter vår lunch så var det dags för mig att möta upp maken och grabbarna eftersom vi skulle till Vallentuna på middag. Det var fint väder så vi satt ute och drack ett glas rött (eller två, hihihihi) och sen åt vi middag. Som alltid så var det mycket gott.

Idag är det fredag och jag är ledig och det är sååååå skönt! Maken har åkt iväg med några andra grabbar för att fiska. De skulle inte komma hem förrän de fick napp. Det kan alltså dröja innan de dyker upp.

Själv så ska jag ha lnchgäster här hemma! Det är två av mina gamla kursare som kommer på besök. Vi har inte setts på hemskt länge och det ska bli skoj att höra hur deras liv är numera. Skulle tro att deras liv är ganska torftigt eftersom de inte har mig i sin vardag…hahaha, jag bara skojar!

Medan vi andra åt lyxtacos så åt små grabbarna vanliga tacos. Ingen ide att äventyra deras små smaklökar…

Jag vilar från löpning idag och springer 27 km imorgon. Jag kommer att äta ris till lunch och pasta av något slag till middag. Jag äventyrar inte låren en gång till!

 

Det går väl sådär…

…med min löpning just nu . Såklart att när det inte återstår så många veckor tills maran så hade jag önskat mig lite bättre studs i benen…men å andra sidan så har jag lugnat mer mig avsevärt. I det avseendet att jag tänker mig att jag ska genomföra loppet men att jag kanske inte får den tid jag önskar. Jag skulle väl ljuga om jag sa att det inte spelade någon roll om  jag blev sjuk såhär nära inpå loppet, men det är ju ändå sånt som jag inte kan göra något åt. Jag jobbar med det jag gör och då är jag ständigt utsatt. Om ödet vill att jag ska lyckas med mitt lopp så kommer det att gå .

Jag hade tänkt mig en liten springtur idag eftersom vi fick gå hem tidigare, men jag ångrade mig. Jag vilar till imorgon förmiddag så springer jag då. Låren känns mycket bättre men däremot så har jag ont i ena smalbenet . De där långpassen som jag kört sliter något hemskt på kroppen och det börjar väl visa sig nu, tyvärr.

Jag var annars i Globen och shoppade lite nya t shirtar åt Lillen plus nya kalsonger. När det var rea på Björn borg kalingar så köpte jag en massa åt honom, men nu finns ingen rea och han behöver nya. Då får jag snällt köpa vanliga Warp kallingar och invänta rean. Inte ens jag köper barnkalsonger för 159 kr.  Finns många fina billiga t shirtar för barn nu så det blev ett gäng. Sånt går ju åt under sommaren .

Igår var jag på fritismöte på skolan och det kändes sååå stort att Lillen nu ska börja i mellanstadiet! Lillen trivs oerhört bra på skolan och han längtar tills han får komma upp till de stora och nya klassrummen som 4-5 orna håller till i. Tyvärr så var det inte så många föräldrar där och det är lite oroande att de saknar intresse för var deras barn tillbringar sina dagar.

Idag var maken på utvecklingssamtal tillsammans med Lillen. Det som samtalet handlade om var nationella provet för årskurs 3.  Och han hade klarat det galant!! Jag hade i och för sig inte väntat mig något annat, då var det ju lärarens skyldighet att informera oss liiiite tidagare. Det fanns bara lovord om vår lilla pärla…eller det är klart att det fanns några småååå punkter som vi kunde bättra på, men det tar vi inte här och det var inte heller av betydelse.

Imorgon ska jag träffa min gamla kollega och luncha med henne. Ska bli mycket trevligt eftersom vi skrattar mycket. På kvällen blir det lyxtacos i Vallentuna då vi ska fira Skuggan som fyllt 8 år. Resten av helgen går i löpningens och att träffa vänner tecken.

Härliga måndag. Not!

Usch och fy! Imorse när klockan ringde så stängde jag av den och småskrattade för mig själv eftersom jag trodde att jag ställt klockan av misstag…jag trodde att det var söndag och att jag inte alls skulle upp, hahaha! Jag småskrattade åt mig själv, men det kan jag säga er, det gick rätt snabbt över den glkädjen. Det var ju faktiskt måndag morgon och klockan var 6.15, bara att kliva in i duschen och väcka de ömma låren och värkande nacken. Igår kväll hade jag förresten så ont i kroppen och låren och nacken att jag var tvungen att ta två alvedon för att kunna somna . Hoppas verkligen att jag lärt mig något av detta, jag ska äta mycket och ofta innan långlopp. Visst, jag blir ju smal av att springa utan kolhydrater, men det smärtar för mycket och jag orkar absolut inte med mina mål. Nej, hellre muskulös och full av mat än jätte smal och så orkar man inte springa. Jag älskar ju att springa!

Vägen till mitt jobb går via 200 stycken trappor, ni kan väl själva räkna ut hur ont det gjorde i mina ben när jag besteg dem? För att inte tala om när jag sedan skulle nerför dem. Där pratar jag om smärta!

Ett fint linne som jag köpte i lördags för 199 kr. När vi sen gick in i nästa Vero Moda så hittade Knubbis samma linne för halva priset. Vad ger ni mig för den?

På jobbet blåste det så mycket och hårt att ett litet barn (ifrån min barngrupp) faktiskt blåste ner från en klätterställning. Det lilla livet liksom bara flög när vinden fick ta i den och jag sprang för att hinna fånga upp, men hann inte då jag redan hade ett annat barn i famnen. Det gick bra för lilla livet, men jag blev superskraj för det var en riktig flygtur.

I eftermiddag har jag haft stora nöjet att ha tvättis. Inte kul, men jag älskar att hänga tvätt när den doftar gott. Hade jag bara en tvättstuga hemma hos mig så skulle jag nog kunna tvätta ihjäl mig. Medan tvätten tvättade sig själv så gjorde jag moussaka och lagade samtidigt tråkig middag åt Lillen och hans kumpan. De skulle iväg på träning och behövde fylla på sina magar.

Jag har nu fått i mig en portion moussaka och det känns så bra i min mage! Jag kommer nog inte att springa nu förrän på torsdag…kanske att jag tar mig iväg en sväng på onsdag, men har ännu inte bestämt mig. Behöver vila mina lår och just nu är jag inte alls sugen på löpning.

Imorgon ska jag på information om årskurs 4, kan ni tänka er att min lilla grabb ska börja på mellanstadiet? Att han är sååååå stor. I mina ögon så är han inte det, men skolverket säger så och då får jag finna mig i det . På onsdag ska maken på utvecklingssamtal om vår grabb. Då ska vi få veta hur det gått för honom på nationellaprovet. Jag är väldigt nyfiken och jag hoppas att det gått bra. Eftersom jag inte hört något från lärarna så utgår jag från att allt är i sin ordning…